Idag hämtade jag min Yashica T3D. D:t står för ”date”, den printar datum på neggen, och jag tog ut det batteriet fort som jävla ögat. Imorgon kommer batteri inhandlas, har tre rullar film och jag är väldigt nervös. Varför nervös? Jag har ingen aning om den funkar eller inte.. Dessutom trillade skyddsglaset från N.A-scopet av, så jag fick limma med sekundlim, vilket gjorde att det blev lite imma där den digitala räknaren är (limmade bara på en sida). Nu sitter den förvisso.
Eftersom jag skall sälja min Leica, fast älskar mätsökarkameror, köpte jag en annan mätsökarkamera. En Olympus XA, det är min definition av snabb och smidig kamera. Den är lika stor som ett paket cigaretter, tyst och smidig som en tiger. Den kommer väl hem i dagarna.
Idag åkte jag hem ifrån Kungsbacka till Umeå. På planet började jag läsa en 50-talsdeckare, och det kom fram en fantastisk beskrivning på varför man inte vill vara yrkesfotograf och bara hobbyfotograf.
Aldrig hade min ungkarlslägenhet förefallit mindre trivsam än denna kväll, aldrig ödsligare. Aldrig hade mitt förestående arbetsprogram fyllt mig med sådan olust. Jag levde galet, tänkte jag, det var hela saken. Det var inte livets mening att flänga omkring från bittida till sent med huvudet fullt av beställningar på bildserier för den och den tidningen, industrireportage, omslagsbilder i färg…
Det var ett fattigt sätt att leva. Och inte blev man tillfredsställd av det i längden. Tid efter annan blev man varse att man gått miste om de kryddor som gör livet till den njutbara anrättning det kan och bör vara.
– Stieg Trenter
Citatet är från boken ”Idag röd…”. Kolla gärna in hans böcker, ofta är det grymma deckare med fotograf Harry Friberg som protagonist.
Visst är den fin?
Read Full Post »