Lite från Berlin

Som avslutning i skolan jag jobbar på åkte vi till Berlin för kompetensutveckling. Fick se en del kul saker.

Alla utom den första är från Berlin, den första är från Uppsala när jag och Dawid Norrvi hade en fotodate! Inte mina bästa alster kanske, men jag lär mig fortfarande det här digitala.

Återblickar.

Jag läste igenom bloggen nyss. Många av inläggen handlar om att sälja allt jag har och satsa på något annat. Vissa saker har jag köpt, andra saker har jag kvar. Vissa saker är dessutom till salu nu. Jag fotar fortfarande, det är det viktiga.

Nu var det ett tag sedan, igen.

Jag är inte den bästa på att blogga har jag märkt. Det går i vågor, nästan som kreativiteten, men inte alltid synkat med kreativiteten. Jag har fått ett uppsving i just inspirationen – jag har skrivit låtar, tagit bilder, ritat och skrivit. Men nu kommer lite bilder.

Jag har skaffat katt, Selma heter hon.

I morsans butik.

Biljard.

Klara.

Chefen.

Röda Sten.

Jag har skaffat en nätt (tung) liten (stor) mätsökarkamera. En Polaroid.

Den sista bilden är på en kamera jag fyndade på Erikshjälpen. Till skillnad från många andra Polaroidkameror är denna en kamera som det fortfarande tillverkas vettig och bra film till och inte det där Impossibleskräpet. Så fort jag lyckats fixa en batterilösning och fastställt funktionen kommer film beställas. Polaroid måste väl ändå vara det bästa av två världar? Analogt fast samtidigt direkt. Inte nog med det, pappret man drar av från bilden man tagit blir till en skanningsbart negativ. Inte illa.

Händelserika dagar

Jag gillar när det händer saker. Igår till exempel var jag på bio och såg The Intouchables – en fantastisk film, som på svenska kallas ”En oväntad vänskap”. Jag såg den med min vän Edvin och efteråt tog vi oss ett glas.

Vid bussen, huset till vänster bor jag i. Innan bion som började 17:50. Mörkt mörkt.

Inne i biografen. Strax innan filmen.

Edvin

Leka med kvadrater.

Dags att betala.

Konversation.

Fundersam

Bussen hem, skön hatt.

Dagens händelse.

Alla utom den sista bilden är från igår. Dagens bild visar vad jag pysslat med, jag ägnar mina lediga dagar åt att pärla armband åt Ungcancer, som i sin tur kommer sälja dem. Jag tjänar än liten summa för dom jag gör, men är mer intresserad av att deras ideella förening skall leva vidare.

Slutligen vill jag säga att när det händer saker är det fantastiskt att ha en tidsmaskin med sig.

 

Måndag

Här har jag lagt till lite brus/korn på det som redan var. Men jag vettefan. Vad tycker ni?

Älskade du

Min inspirationskälla.

Sen ett par ord om korn/brus. Jag välkomnar korn i mina bilder, jag tycker det strukturerar upp bilden. Tydligen gillar jag digitalt brus också.

Det blev visst ett till.

Jag kan inte hålla mig. Jag har kommit igång igen, och då publiceras bilder!

Att jag snabbt kan få in bilderna i datorn och ut i rymden är nog motivationen jag behövde. Den sista är lite väl utsmetad och grå, men hon är ju så förbannat fin så jag kunde inte motstå. Can’t always kill my darlings.

Bara sådär…

… åkte jag till Scandinavian och köpte en kamera. En digital sådan. Jag känner mig nöjd.

Nu är det bara till att lära sig helt nya grejer och bli bra på det. Givetvis kommer jag fortsätta plåta analogt, om än i lite mindre utsträckning. Nedan följer ett par bilder som jag tog när min vän Edvin fotade mig för ett projekt. En av bilderna tog han dock, med min kamera.

Det var det. Det är en Pana-Leica och den är kalas, med ljusstark optik och ingen monsterzoom. Jag kör med extern sökare, en jag tillverkade själv för ett tag sedan. Så för närvarande tar jag endast bilder på 28mm. Tanken är att ha en sökare för varje brännvidd (helst). Jag tänker köpa någon för de lite större (50, 70, 90) och tillverka egna för vindvinklarna.

Så är det. En liten uppdatering. Nu kör vi igång igen.

Min vinterfilm

Jag har bestämt mig för en sak. Jag har, i brist på nytt material, kollat igenom mitt arkiv om och om igen. 90% av alla bilder jag är nöjd med är tagna med Fomapan 100. Det är således bestämt. Det blir Fomapan igen, nu tänkte jag dock testa Fomapan 200 exp. efter 800 ASA. Jag har kollat lite resultat med filmen efter den exponeringen, och det ser mycket lovande ut. Sen är den några kronor billigare, och för en person som knappt kommer gå runt ekonomiskt räknas varje krona.

Om jag blir nöjd med det första 10-packet kommer jag högst troligt fortsätta med den. Nu vet jag visserligen inte hur Fomapan 200 ter sig, men Fomapan 100 var länge min favoritfilm, även om den var lite trixig inomhus och vid dåligt ljus.

Någon som vet mer om Fomapan 200? Exempelvis, R09 1+40 (@800) – hur länge?

Fåglar över rådhuset