Le Viseur nummer 2

Den 31:a maj är sista dagen för er som vill skicka in bilder och reportage till andra numret av Le Viseur. Första numret har i nuläget haft drygt 35 000 läsare och målsättningen är att nästa nummer ska få minst lika många. Genom att skicka in bilder och reportage till Le Viseur får du därmed en ypperlig chans att nå ut till en större läsarkrets.

Alla som vill får vara med. Färg eller svartvitt? Analogt eller digitalt? Valet är ditt. Skicka 4-6 fotografier (minst 1 400 pixlar på längsta sidan, men gärna större) till johanlarsson@mudride.com och berätta gärna lite om dig själv. Vi behöver åtminstone ditt namn, födelseår och nuvarande bostadsort.

Nummer två kommer ha både större djup och bredd. Intervjuer, reportage och – framförallt – många fantastiska dokumentärfotografier kommer att samsas i numret. Och som inte det vore nog kommer nästa nummer finnas i två versioner – en svensk och en engelsk.

Sprid vidare på Facebook, Fotosidan eller andra ställen där intresse kan finnas!

Jag ska köpa en digitalkamera.

Det står nu mellan två digitalkompakter med fast brännvidd som jag tror skulle passa mitt fotograferande. Nu vill jag ha lite input från andra.

Det står mellan en Fuji x100 och en Leica X1. Vad tycker ni? Vilken tror ni jag skulle ha mest nytta av?

Leksakskamera

Blir två bilder på test, har redigerat dom i telefonen. Ska se om det blir okej resultat!

Hittade för övrigt linslocket till min holga 135 igår. Det har varit borta sen i somras!

Sådärja. Smarta telefoner är ändå inte helt fel.

Godnatt!

Och dröm om sommaren.

Sista rullen från Leican.

Jag visste inte att det var den sista rullen. Det var en Tri-X i mängden egentligen, från början. Sen bestämde jag mig för att sälja kameran. Jag hade inte bytt rulle sen nyår, den hade bara stått – lika bra att sälja. Ska jag inte använda den så får någon annan göra det. Det går ju inte heller att garantera, att den används – någon kanske bara vill ha den som bokstöd eller hyllskryt.

Den sista rullen var inte så bra. Det var i princip bara utfyllnadsbilder, ni vet, de bilderna som verkar vara så fruktansvärt många tills kameran har räknat till 36. Jag hatar utfyllnadsbilder, och alltså gillade jag verkligen inte den rullen, som skulle vara den sista i kameran jag inte använde och skulle sälja. Det värsta med vissa utfyllnadsbilder är att man vill knäppa upp rullen för att man har tagit 3 bra bilder av 36.

Jag mådde hur som helst inte bra över att kameran stod så oanvänd, alltså lade jag ut en annons om den. Många var intresserade av att äga en Leica, men inte betala för den. ”SLUTA BEHANDLA KAMERAN DÅLIGT” tänker jag hela tiden. Den är värd den extra slanten. Till slut kom en köpare med vett, som insåg att den inte danar så värst mycket i värde med åren.

Nu är det bara optiken kvar, som ingen verkar intresserad av. Det får väl bli en annan historia.

Nyårsafton

Morfar

Farväl Leica M3 från -58.

Min utrustning

Jag gillar den. Den är liten och passar mitt fotograferande. Bara det jag ville säga :)

Mera toycam

Förresten, jag har slutat försöka komma till någon sorts sanning om fotograferande. Nu bara gör jag det, och det känns mycket bättre. Man kan ju faktiskt hålla på med något som foto utan att vara pretto. Man kommer ju dock inte ifrån att man uttrycker sig genom sina bilder. Vare sig man vet det själv, eller någon annan tolkat/misstolkat bilden.

 

Nu måste jag plugga. Bläh.